Nu har vi fått hem timmer.

Nu tillverkas bänkar till motionsspåren, tretton stycken ska ut i spårsystemet Lida-Harbro-Brantbrink.
Ved ska klyvas, under den kalla årstiden är det många som eldar för värmens skull, inte bara för att grilla. Tomt i förrådet just nu, behövs ca 25 kubik!
Ytterpanelen till Naturporten sågar vi själva.

Tre kvällar blir det provkörning på looparna

Läs mer på LidaLoops hemsida

http://www.lidaloop.se/?p=292 

Cecilia Holmberg, präst, Lida Idrottskyrka

Hemma hos mig har grodskylten satts upp igen, en orange varningstriangel med gul bakgrund och en svart groda på. Skylten dyker upp varje vår. Vi bilister uppmanas att ta det lugnt, just den här sträckan längs med sjön. Köra försiktigt och helst parera så vi inte kör över dem, grodorna. I villaträdgårdarna längs med vår gata har nämligen paddorna vaknat. Efter en hel vinter! Trötta och stela är det nu dags. De ska ner till sjön. Men mellan sjön och trädgårdarna ligger en asfalterad väg. På kvällarna ser man dem kämpa, små och större grodor, honor med de mindre hanarna på ryggen i släptåg. Det är inte bara vägen som de ska ta sig över med livet i behåll. Sedan kommer den höga trottoarkanten. Det finns inte så mycket skutt i dem så de kravlar, sträcker sig uppåt och försöker. På bilvägen slutar många paddors liv. Det är sorgligt. Vi är några som går där ibland och hjälper dem över.

Jag skulle vilja sätta upp en grodskylt för oss alla som då och då inte klarar av att vara så snabba. Som kanske till och med inte tror på den effektivitets strävan som finns i vårt samhälle. I vars inre själsliga trädgård pluppar upp saker och ting som behöver hanteras varsamt, som trötta och stela behöver söka sig till vatten. Tankar som inte tänkts färdigt, känslor som legat i ide, viktiga värden som inte har så mycket skutt kvar.

Någon har beskrivit nutidsmänniskan som en Homo zappiens. Vi zappar mellan olika kanaler. Vår närvaro spretar åt olika håll, samtidigt. En vän bredvid mig, tusen vänner i i-phonen i mitt knä, musiken i en snäcka i örat och så alla dem runt omkring på pendeln, gatan, affären. Samtidigt, varje möte är direktsändning. Hur många "grodor" missar vi att se, kanske till och med köra över för att vi inte riktigt är där, i mötet? När vi inte saktar farten, skärper uppmärksamheten och närvaron?

Jag stod vid kassan på apoteket i Tumba centrum och skulle till att betala. En kvinna med utländsk bakgrund kom fram. Hon hade en lapp i sin hand som hon sträckte fram. "Ursäkta, vet ni hur jag hittar?" Expediten tittade på lappen. Det var en kallelse till mammografiundersökning. Expediten började förklara och pekade att hon måste upp för rulltrappan och sedan åt vänster och... Jag såg att det spred sig ett osäkert leende i kvinnans ansikte. Hon sa något som jag förstod var, att hon tänkte att hon får fråga någon igen, när hon kommit upp för rulltrappan. "Jag kan visa dig var det ligger, jag har nyss varit där själv, om du kan vänta tills jag betalat" sa jag. Kvinnan sken upp och svarade "Min tur! Det är min tur!" Jag betalade och sedan gick vi tillsammans mot rulltrappan, åkte upp, svängde vänster och gick ut på Tumba torg. Precis där låg det ju. Jag följde henne in i porten, till hissen. Tillsammans kollade vi vilken våning hon skulle till. Vi sa hej då till varandra. Hon upprepade, "Det är min tur!" Jag svarade, "Ja, det är din tur!" Vi såg vänligt på varandra. Ögonblicket fylldes av ömhet. Jag visste något om utsatthet och språklöshet och vi värmdes av en stunds medmänsklighet. Min hand smekte spontant hennes kind. Hennes kärlek i ögonen värmde mig. Hon sa "Min tur" "Tack!" och gjorde tummen upp och sa något uppmuntrande på sitt eget språk.
Kvinnan möttes av tur. Det var hennes tur att mötas av tur. Och så är det: Det är din tur nu! För grodornas skull, din inre trädgårds skull, din medmänniskas skull! Vår tur!

Läget idag 23 april

Motionsspåren är nästan helt snöfria. Lite kvar i några norrlägen. Blött, men fullt användbara för promenad, jogging och löpning.
I pulkabacken och på stora gräsmattan ligger fortfarande snö kvar + att det är rejält blött.
Isen ligger på Getaren.
Vårstädning av Friluftsgolfbanan pågår.
Högt vattenstånd i Getaren gör att spången till gömslet till viss del ligger under vatten.

Cecilia Holmberg, präst Lida Idrottskyrka

Jakob hade länge drömt om att vara med i en större friidrottsgala för handikappade, ett slags OS. Jakob älskade att springa. Han berättade med stor inlevelse om hur fort han skulle springa, förbi alla. Han visualiserade för sig själv, och för den som ville lyssna, hur han sprang först över mållinjen. Jakob skulle vinna! Så kom till slut den stora dagen. Startskottet gick och Jakob sprang för allt vad han var värd. Plötsligt snubblade en medtävlare och ramlade ihop. Jakob såg det, stannade, vände tillbaka och hjälpte upp den som hade ramlat. Tillsammans sprang de sedan hand i hand, sist in över mållinjen.

Det här är en sann berättelse. Ursprungligen hände detta i Frankrike någonstans. Som ringar på vattnet har denna berättelse spridit sig. Den har värmt och uppmuntrat, bland andra, mig. Kraften i en kärleksfull och medmänsklig handling är stor, räknas.

Ibland när modet och lusten sjunker i mig. När jag ser hur samhället hårdnar, klyftorna ökar mellan olika grupper, jorden suckar, spricker och febersvettas och jag själv haltar omkring med mina ambitioner påminner jag mig själv; jag tillhör en hemlig motståndsrörelse. I alla fall så vill jag det. Övar mig. Hemlig för att den inte gör så mycket väsen av sig och inte tycks så märkvärdig egentligen. Motståndsrörelse för att den går neråt och inte uppåt. Ner i livssmärtan, sorgerna och förlusterna, i allt det där som inte blev som vi hade tänkt det. Som vill förena, läka, upprätta. En rörelse som vet att allting räknas - ditt uppmuntrande leende, ditt hej till en förbipasserande, din vänliga och ömma klapp på din mormors hand...

En liten flicka på sex år fick frågan vad kärlek är och funderade en stund, sedan sa hon: "Det är att låta någon annan få gå före i kön". Jag håller med flickan. Kärlek är något mycket praktiskt. Och förändrar världen!

Så berättar påskens tid om samma kraft, om en kärlek som ger allt och tar sig genom asfalten som en blomma och bjuder oss människor att kämpa på och älska på!

Glad Påsk!

Arbeten pågår idag, tisdag

Idag görs markradarmätningar och borrningar på Lidas röda spår. Detta för att fastställa hur det ser ut och var vi kan lägga skidtunneln.

Cecilia Holmberg, präst Lida Idrottskyrka

För en vecka sedan var det Askonsdagen, dagen efter Fetisdagen. I många kyrkor firas en speciell gudstjänst just på den dagen. Jag gick på en. Vi som var där tecknades med ett kors i pannan. Med aska blandat i olja. Och så fick vi höra orden: "Minns människa att du är stoft och åter ska bli stoft, omvänd dig..."
I fredags begravde jag min gamla dagmamma. Hon tog hand om mig när jag var fyra, fem år gammal. Nu fick jag, drygt fyrtio år senare, "ta hand" om henne på henne sista färd. Det kändes fint och vackert. Och samtidigt insikten - Livet är förunderligt kort! Så är det! Som ett danssteg, en ton, en vindpust... En stund finns vi här, susar omkring i universum på planeten jorden. Vi tar en självklar plats på jordens yta och ska så göra. Och ändå... I dödens närhet får jag perspektiv på livet. Och frågan ställs - vad är viktigt egentligen? Har jag förlorat perspektivet? Vad behöver jag "vända om" till?
I boken "En sannolik historia" av Karin Alvtegen säger en yngre man, Anders, till den äldre Verner: "Du Verner, du som läst så mycket och verkar så klok, vad tror du allt det här går ut på egentligen?" "Vilket då?", undrar Verner. Anders slår ut med händerna. "Det här med livet." Verner vänder sig om med en förvånad min. "Livet? Det går väl inte ut på något särskilt. Måste det göra det?" Anders svarar inte. För det hade han nog ändå tänkt att det måste. "Men vad vet jag", fortsätter Verner, "det kanske det gör. Särskilt bråttom är det i alla fall aldrig, det är väl det enda jag har begripit. För vad eller vart är det man tror man ska hinna?"

En av vår tids största ideal är snabbt - snabba pengar, snabb karriär, snabbt snygg, snabbt smal, snabbt smart och lyckad, snabbt ett superstilat och underbart hem... Vi är många som hamnar på efterkälken, ligger och flämtar i diket, skadade och mycket ledsna. För vi överger varandra! Vi överger jorden! Och det blir feber och svettvallningar, torka och utbrott...
Jag håller med Verner: Särskilt bråttom är det i alla fall aldrig, detta liv. Att påminnas om sin egen förgänglighet kan till och med vara rätt skönt. Du och jag är "bara" varsin tråd i en större väv. Idag försöker vi alla vara själva väven. Men så är det inte, vi är "bara" en tråd. Om vi insåg det kanske vi kunde sakta ner på farten något, ta oss tid att ge varandra en hand, "vända om" till den största uppgiften av alla - att älska denna jord, dess djur, natur och varandra.

Lördag 26 januari, start 11.00 - 12.00

Lördagen 26 januari arrangerar IFK Tumba SOK och Lida frilftsgård  Barnens vasalopp. Barnens Vasalopp är årets roligaste skidlopp för barn i alla åldrar,  där alla är vinnare.  Banan kommer att vara cirka 500 meter, och man kan välja hur många varv man vill åka.

Skidförbundet kommer att ha skidor för utlåning.

Anmälan och start vid Lida friluftsgård. Anmälan från 10.00.

Start 11-12 Kostnad: 20 kr

Alla barn får diplom och medalj.

Varmt välkomna!

IFK Tumba SOK  & Lida friluftsgård

Cecilia Holmberg, präst Lida Idrottskyrka

Vi stod vid kassan på Hornbach, min man skulle till att betala.
Jag kände mig plötsligt alldeles yr i huvudet och satte mig snabbt ner på huk och böjde ner huvudet.
Som från ingenstans kände jag i samma ögonblick en liten hand på min rygg och en barnröst som frågade:
"Vad gör du här?"
Jag vände ansiktet mot rösten och tittade in i ett par bruna ögon, en flickas. Hon hade axellångt hår, röd t-shirt och shorts. Det var sommar.
Bara för en timma sedan hade vi varit med om en krock, påkörda från sidan av en bilist. Det hade inte handlat om några höga farter och vi hade lugnt gjort upp med varandra. Vår bil hade blivit rejält intryckt vid passagerarsidan, på vänster sida, men den gick att köra.
Lätt skakade hade vi åkt vidare mot vårt ärende, vi hade ett möte att passa, på Hornbach.
Men krocken hade berört mig mer än jag kanske velat förstå och nu satt jag där på huk, ansikte mot ansikte med en liten flicka.
"Jag blev lite snurrig i huvudet så jag behövde sätta mig ner", svarade jag flickan.
Sedan såg jag att hon hade ett plåster på sitt ena knä.
"Har du ramlat?", frågade jag.
"Ja, på mitt dagis", svarade hon och letade sedan fram flera små rispor på sina ben och förklarade för mig hur hon fått dem. Efter en stunds delande av varandras "sårskorpor" undrade jag var hennes mamma var någonstans.
"Hon är hemma", svarade flickan. Jag reste mig upp och tittade efter hennes pappa. Fick ögonkontakt med en man vid en kassa längre bort och vi nickade och log mot varandra.
"Vad heter du?" frågade jag.
"Alexandra", svarade flickan.
"Jag ska gå nu, Alexandra."
"Okej, hej då!"
När vi gick ut hörde min man att Alexandra, skuttande till sin pappa, hade sagt:
"Jag träffade en kompis bara!"
Så kände jag med, tänkte jag.

Vi ”kör på” i våra liv med det händer hela tiden det där, små och stora krockar, plåster på knäna, rispor och sårskorpor i själen… Vi behöver dela våra ”sår” med varandra. Sätta oss på huk, ansikte mot ansikte, och ge rum för frågan:

”Var gör du här?”

Skidskola för barn & ungdomar

IFK Tumba Skid-och Orienteringsklubb kör i gång skidskola för barn & ungdomar, på torsdagar kl 18.00 vid Harbrostugan från torsdag 10/1

Vi kommer att träna teknik på olika sätt. Målet med träningen är att du ska förbättra din teknik och tycka att det är roligt med längdskidåkning!

För vem? För barn och ungdomar födda 06 och tidigare.  Vi vill att du är med som förälder. Vi delar in grupper efter ålder och färdigheter.

Plats: IFK Tumba SOK:s klubbstuga: Harbrostugan, Skyttbrinksvägen 2

Utrustning: Det är viktigt att du har skidutrustning som fungerar. Lämpliga kläder för längdskidåkning är ett underställ samt vindoverall el dylikt.

Anmälan och frågor: Du anmäler dig till  helena_adebrant@hotmail.com. Ange följande: namn, postadress persnr, något kort om dina färdigheter -  om du  har åkt något tidigare.

Löpande information om spårförhållanden vid Harbro skriver vi på www.tmok.nu: Klotterplanket

Arrangör: IFK Tumba Skid- och Orienteringsklubb